PPWR: vad din plåtleverantör kan och inte kan ge dig

Förordning (EU) 2025/40, förpackningsförordningen (PPWR), har tillämpats sedan den 12 augusti 2026 (art. 71). Sedan dess skickar varumärken i EU frågeformulär till sina leverantörer: försäkringar att skriva under, intyg att bifoga, registreringsnummer att fylla i.

En del av de raderna kan en tillverkare av plåtförpackningar besvara fullständigt, med testdata bakom sig. En del kan besvaras med en försäkran, förutsatt att det sägs rakt ut vad försäkran vilar på. Och en del kan inte besvaras alls, och en leverantör som ändå skriver under har inte löst ert problem: den har skapat ett ansvar med ert namn på. Vi håller en teknisk PPWR-dokumentation per produkt, vid sidan av försäkringarna om livsmedelskontakt och återvinningsbarhet, och går igenom den med er medan plåtförpackningen specificeras. Den större bilden finns i vad förpackningsköpare behöver veta om PPWR.

Vad en tillverkare av plåtförpackningar kan ge er

• En materialförteckning på komponentnivå. Stålkvalitet och tjocklek, tennskiktets vikt, invändig lack, utvändiga tryckfärger och lacker, och varje komponent som inte är stål: packningar, fönster, brickor, banderoller, band, vägda i gram. Grammen spelar roll: art. 6(9) bedömer återvinningsbarheten per enhet och över alla komponenter, och från 2030 når art. 7 varje plastdel om den inte är under 5 % av enhetens vikt (art. 7(5)(b)).
• Ackrediterade migrationstester, och en tydlig gräns runt dem. Vi har rapporter om livsmedelskontakt på den lackerade plåtförpackningen, ackrediterade enligt ISO/IEC 17025: specifik migration av metaller, specifik migration av bisfenol A och total migration i tre livsmedelssimulatorer. Det är migration till livsmedel. Art. 5(4) ställer en annan fråga: den sätter ett tak på 100 mg/kg för summan av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärt krom som innehåll i förpackningen och dess komponenter, så tryckfärger, lacker och packningar räknas med, och det finns inget undantag för metall. Kommissionens metod för det är CEN-rapporten CR 13695-1:2000. Vår position i fråga om den summan vilar på kontrollerade inköp och leverantörsförsäkringar, och det säger vi rakt ut i stället för att antyda en innehållsbestämning som vi inte har gjort.
• Vår PFAS-position, och exakt vad den vilar på. Art. 5(5) sätter 25 ppb för ett enskilt PFAS-ämne genom riktad analys, 250 ppb för summan och 50 ppm inklusive polymera PFAS. I en plåtförpackning sitter det i den invändiga och den utvändiga lacken, inte i stålet. Vår invändiga beläggning är specificerad och levererad som PFAS non-intent, och lacktillverkarens försäkran finns i akten, vilket är en deklarerad position och inte en uppmätt. Det finns ännu ingen harmoniserad EU-metod för test, och kommissionens screening börjar med total fluorhalt vid 50 mg/kg, som kan beställas på ett visst utförande om er dokumentation behöver en siffra. Det här är gränsvärden, inte ett förbud, så vi skriver inte ”PFAS-fri”, och vi presenterar inte en leverantörsförsäkran som laboratoriebevis.
• Försäkran om livsmedelskontakt enligt förordning (EG) nr 1935/2004, med en exakt BPA-position: enligt förordning (EU) 2024/3190 löpte den huvudsakliga övergångsperioden ut den 20 juli 2026, medan BPA-baserade beläggningar enbart på utsidan av metallartiklar och vissa användningar för konserverad frukt, konserverade grönsaker och konserverad fisk har tid till den 20 januari 2028, och fyllning till den 20 januari 2029.
• Mått och data om tomrum (headspace) till er dokumentation om minimering. Från den 1 januari 2030 förbjuder art. 10(2) egenskaper vars enda syfte är att öka den upplevda volymen: dubbla väggar, falska bottnar, onödiga lager. Bilaga IV del A punkt 4 behåller present- och säsongssyfte som ett kriterium, men det måste motiveras och dokumenteras; konsumentacceptans och marknadsföring togs bort (skäl 60). Motiveringen är er.

Vad en tillverkare av plåtförpackningar inte kan ge er

• EU-försäkran om överensstämmelse. Art. 39 säger att tillverkaren upprättar den, och enligt art. 3(1)(13)(a) är tillverkaren den som låter tillverka en förpackning under eget namn eller eget varumärke. Kommissionens vägledning: det finns aldrig mer än en tillverkare i en leveranskedja. För en plåtförpackning tryckt med ert varumärke är det ni. Vår skyldighet är art. 16, att ge er allt ni behöver för att upprätta den. Enkla, otryckta plåtförpackningar som säljs under vårt eget namn är undantaget; där bär vi art. 15.
• EPR-registrering (utökat producentansvar). Den ligger hos aktören på EU-sidan; en leverantör utanför EU kan inte registrera åt er. Ni är dessutom importör: art. 18(2) kräver att ni kontrollerar att bedömningen enligt art. 38 har gjorts av tillverkaren och att dokumentationen enligt bilaga VII finns, och art. 18(3) sätter ert namn på förpackningen.
• En auktoriserad representant. Den är frivillig enligt art. 17, och en B2B-försäljning från Turkiet till ett varumärke i EU kräver ingen. Art. 21 är fällan: en importör eller distributör som säljer en förpackning under eget namn, eller ändrar den, blir tillverkare.
• En klass för återvinningsbarhet. Ingen kan utfärda en sådan före den delegerade akt som fastställer kriterierna och klasserna, och som ska antas senast den 1 januari 2028 (art. 6(4)). Klass A, B och C ligger på 95 %, 80 % och 70 % eller mer, bedömt per enhet och över alla komponenter (art. 6(9)), och från 2030 får förpackningar under C inte släppas ut på marknaden. Det som är säkert att säga: stålförpackningar återvinns som en egen ström i EU, och 84 % av stålförpackningarna på EU-marknaden återvanns 2024 (Steel for Packaging Europe, EU:s harmoniserade metod). Det gäller materialet, inte en klass för er enhet.
• Ett ”PPWR-certifikat”. Något sådant finns inte: ingen CE-märkning (skäl 109), inget anmält organ, inget system, inget märke. Bedömningen av överensstämmelse är bilaga VII modul A, intern tillverkningskontroll, som tillverkaren gör själv. Den som säljer ett PPWR-certifikat säljer ingenting.
• En procentsats för återvunnet material som bevis enligt PPWR. Art. 7 gäller minsta andel återvunnet material i plastförpackningar, och varje operativ punkt är begränsad till plastdelar. Det finns ingen procentsats för återvunnet material för metall någonstans i PPWR. Vi kan ange vad stålverket uppger om skrotandelen i stålet, men det är ett materialfaktum, inte bevis för ett krav i PPWR, eftersom det för metall inte finns något.